Gör upp med den religiösa »beröringsskräck« vårt samhälle brottas med!

Ulrika Markgren, Svenska kyrkan Skellefteå. Fotograf: Janne Lindberg

Ulrika Markgren är kyrkohede i Svenska kyrkan Skellefteå. I vår intervju berättar hon om nyinflyttade Skelleftebor och deras förhållande till religionen, ett förhållande som tar större plats än vad många svensk födda kanske är vana vid. En positiv omställning anser Ulrika, då religionsutövandet banar väg för människor att mötas och sammanlänkas, oerhört viktigt för vår existentiella hälsa.

Har ni märkt av en omställning i synen på religion i Sverige under de senaste årtionden?

I vår region upplever både vi och resten av samhället en tydlig omställning i synen på religion och religionsfrihet. Många av våra nyinflyttade från andra länder och kulturer har ett annat förhållningssätt till sin religion och sitt religionsutövande – ofta mer självklar än vad vi är vana vid. Det här är en förändring jag välkomnar, då vi får ytterligare tillfälle att samarbeta för att identifiera och möta behoven av gemenskap och sammanhang. Det är nytt och nyttigt för oss, då vi tvingas göra upp med den religiösa »beröringsskräck« vårt samhälle nog har brottats med!

Vad tycker ni är det bästa med att medverka på MR-dagarna?

Vi får möjlighet att lyfta och värna mänskliga rättigheter. I en tid där demokratin hotas blir dessa frågor än viktigare. Det är avgörande att betona och outtröttligt arbeta för att inte göra skillnad på människor, för vårt okränkbara värde, våra mänskliga rättigheter och möjligheter till en framtid. Trots att världen många gånger känns hotfull och mörk har vi i uppgift att förmedla hopp till människor!

Att motverka utanförskap är en av era kärnfrågor, vilken typ av omställning behövs för att öka känslan av gemenskap och delaktighet bland våra invånare?

Vi behöver fortsätta att möjliggöra för platser där människor kan mötas och känna sig sammanlänkade. Jag tror att det är en av de viktigaste sakerna vi kan bidra med i värnandet om människors existentiella hälsa. Uttrycket ”Vi trivs där vi behövs” gäller i högsta grad fortfarande. När vi efterfrågar människors erfarenheter öppnas dörren för ett delande, där det nya flätas ihop med det redan kända och en ny dynamik får uppstå. Vi skapar hela tiden ett vi och det är ett skapande som aldrig blir färdigt. 

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.