Tema MR-dagarna i Göteborg: Demokrati + mänskliga rättigheter = sant!

Demokrati och mänskliga rättigheter, två begrepp som går hand i hand och där den ena krävs för att den andra ska få en full verkan. Eller är det så enkelt? Sedan några år tillbaka kan vi se en negativ trend för demokratin globalt, något som också förstärkts ytterligare av Coronapandemin. Hur kommer det sig och hur påverkar det skyddet av mänskliga rättigheter? Hur kan vi vända trenden och istället stärka demokratin lokalt, nationellt och globalt samt säkerställa att de mänskliga rättigheterna respekteras för alla alltid?

En demokrati för alla? 

En levande demokrati kräver mer än fria, allmänna och säkra val. Däremellan ska lag respekteras, makt fördelas och kontrolleras. Dessutom ska en rad demokratiska rättigheter såsom yttrandefrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet, med flera, respekteras. Men hur står det egentligen till med dessa rättigheter idag? Har alla samma möjlighet att utöva dem? Vilka långsiktiga effekter riskerar begränsningar av rättigheter under Coronapandemin att ha på demokratin?

Förutsättningarna att utöva sina rättigheter är redan idag ojämlika. Diskriminering och ökande klyftor är ett hot mot demokratin då ekonomiska och sociala rättigheter är en grundförutsättning för aktivt demokratiskt deltagande. Den som inte har någonstans att bo, som är på flykt, inte har råd med utbildning, har svårt att försörja sig själv eller lider av ohälsa har också ofta svårt att utöva sina demokratiska rättigheter. Vad krävs för att säkerställa demokratiskt deltagande för alla?

Barn och unga under 18 får inte rösta i Sverige men oavsett är de en del av det demokratiska samhället och ska ha inflytande över beslut som rör dem själva. Hur kan vi säkerställa barn och ungas demokratiska deltagande och ge dem möjlighet att vara med och forma det samhälle som de och kommande generationer ska leva i?

Politisk representation är en hörnsten i en välfungerande demokrati. Bristande representation kan leda till en känsla av maktlöshet och minskad tillit till samhället. Samtidigt ökar hot och våld mot politiker. Vad händer med demokratin när allt färre vill bli förtroendevalda, och hur påverkar det representationen? Vilka får synas och höras i det demokratiska samtalet och vems åsikter räknas?

Maktens granskare och demokratins väktare 

En förutsättning för en stark demokrati är att det går att granska de demokratiska institutionerna och utkräva ansvar från makthavare. Hur ser förutsättningarna för oberoende media ut runt om i världen idag? Och hur drabbas journalister och opinionsbildare av ett ökande hat och hot och vilka effekter får det på rapporteringen kring vissa frågor?

Sociala medier har gjort att fler kan delta i demokratiska processer, yttra sina åsikter, protestera och organisera sig – tröskeln att delta i det demokratiska samtalet har blivit lägre och har ökat representationen. Men även antidemokratiska krafter har vunnit mark på nätet – hat, desinformation och propaganda som sprids på nätet utgör en ny utmaning för demokratin. Hur påverkas demokratin när vi sluter oss i våra filterbubblor där obekväma sanningar kan avfärdas som “fake news”? De privata företag som äger plattformarna har fått allt mer makt – vilket demokratiskt ansvar har de och vem granskar dem?

I en värld där demokratin och de mänskliga rättigheterna ifrågasätts blir kunskap och förmågan till kritiskt tänkande avgörande för dess överlevnad. Skolan, folkbildningen och civilsamhället har alla viktiga uppdrag att skapa dessa förutsättningar för varje individ. Människorättsorganisationer har en viktig uppgift att bevaka, granska och påtala när rättigheter kränks och kräva rättelse. Samtidigt blir MR-försvarare utsatta för hot och våld. Vilket demokratiskt utrymme finns för civilsamhället i Sverige och världen idag? Folkrörelserna har haft en viktig roll för framväxten av demokratin. Men hur ser det ut idag och hur kommer vi att organisera oss i framtiden?

Mänskliga rättigheter och demokrati – hänger de ihop eller utmanar de varandra? 

Demokratins inre väsen sägs vara inkludering, men historiskt har det ändå inte inneburit att alla människors värde, röst och rättigheter hörs och respekteras. När demokrati enbart ses som ett styrelseskick finns ingen garanti för att rättigheter respekteras – istället kan demokrati, tolkad som majoritetsviljan, användas som metod för att inskränka eller kränka rättigheter.

Om en demokrati utgår från allas lika värde – varför finns det då en uppfattning om att vissa mänskliga rättigheter inte behöver respekteras? Exempelvis ifrågasätts i allt fler demokratiska stater rätten att söka och få asyl, rätten att bestämma över sin egen kropp och rätten till vård för personer som inte är medborgare i landet.

 

2021 firar svensk demokrati 100 år, men i realiteten är vår demokrati betydligt yngre än så. Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg kommer att uppmärksamma jubileumsåret genom att lyfta både de möjligheter och de utmaningar som demokratin utgör för uppfyllandet av allas mänskliga rättigheter.

Till programmet bjuder vi nu in till en diskussion som rymmer allt ifrån folkvilja till rättsstatsprinciper, maktfördelning, klass, diskriminering, minoriteters rättigheter, inflytande, civil olydnad, närhetsprincipen, medskapande, medborgardialog, tillit, polarisering, kommunalt självstyre och klimatförändringar. Ungas demokratiska deltagande och inflytande ska löpa som en röd tråd genom programmet. Vi prioriterar program som tydligt knyter an till mänskliga rättigheter och principen om icke-diskriminering. Vi ser gärna läges- och konsekvensbeskrivningar, men också mer framåtsyftande visioner och konkreta förslag om hur vi stärker demokrati och mänskliga rättigheter.

Välkommen in med ditt förslag!